Natur och grönstruktur

En översiktlig naturvärdesinventering har genomförts under februari 2023 för skogsmarken väster och sydväst om deponiområdet (område 1-4 i kartan). Inventeringen visar att det är relativt låga naturvärden inom området men att det finns enstaka områden med något högre naturvärden i form av hällmark med äldre tallar och rester av ett mindre alkärr. Genom det norra området (nummer 1 i kartan) löper ett dike från dagvatten-/lakvattendammen mot golfbanan och vidare mot Kilaån och Svanvikens naturreservat norr om planområdet. I direkt angränsning till deponiområdets sydvästra del går Sörmlandsleden som ger möjligheter för allmänheten att uppleva naturen i området. Ledens sträckning framgår även av bilden med naturinventerade områden.

Planområdets östra del består idag till största delen av slutavverkad skogsmark. Denna del av detaljplanen är redan planlagd för verksamheter vilket är orsaken till att merparten av skogen tagits ned, även om marken ännu inte är ianspråktagen för ändamålet. Ett mindre skogsparti av barrskog finns kvar runt den mast som finns närmast Björshultsvägen samt i de norra delarna av planområdet som i gällande plan är planlagt som natur. En tidigare naturvärdesinventering togs fram under november 2013 i samband med upprättandet av gällande detaljplan. Där anges att delar av den skogsmark som ännu finns kvar i planområdets nordöstra del, men som i gällande detaljplan är planlagt för industrimark, delvis har höga naturvärden av nyckelbiotopsklass. Detta område sammanfaller även med en naturvärdesbiotop. Att det nordöstra området har höga naturvärdena har bekräftats även under 2022-2023 genom platsbesök av biolog från Nyköpings kommun.

Skyddade arter - groddjur

Västra delen av planområdet består i huvudsak av en befintlig avfallsanläggning och inom området finns tre dammar. Kommunen har genomfört en groddjursinventering vid två tillfällen under april 2023 för att utreda om det finns groddjur inom området. Tidpunkten för inventeringen har valts eftersom den sammanfaller med groddjurens fortplantningsperiod. Under första besöket påträffades inga groddjur. Vid andra besöket noterades det cirka 20 hanar respektive cirka 20 honor av större vattensalamander (Triturus cristatus) i den naturliga dammen längst i väster, se röd markering B2 i kartbild. Även en hona av mindre vattensalamander (Lissotriton vulgaris) observerades vid samma tillfälle. Vid de två inventeringstillfällena gjordes inga observationer av groddjur i dammarna B1 i norr eller i B3 i sydost, trots att det var under fortplantningsperioden. Om det finns groddjur där skulle de ha observerats vid dessa tillfällen. Det kan noteras att B1 och B3 är lakvattendammar som sett till vattenkvalitet och miljön som helhet inte utgör en gynnsam livsmiljö för groddjur. Utifrån inventering, vattenkvalitet och miljön som helhet är bedömningen groddjur i form av vattensalamander finns i damm B2 men inte i lakvattendammarna B1 och B3.

Kulturmiljö

Planområdet berör två registrerade fornlämningar: vad som tidigare benämnts som fornborg (L1984:7292) och ett röse (L1984:6651). Området markerat som fornborg ligger på en tydlig höjd direkt väster om planområdet och dess markerade område överlappar till viss del planområdet. Vad gäller röset, som markeras öster om kraftledningen, kunde det inte återfinnas vid en arkeologisk utredning år 2012. Direkt nordväst om planområdet finns en markering från 1958 om en fornlämningsliknande lämning (L1984:7275), vid ny inventering 1984 kunde den dock inte återfinnas utan bara naturliga förhöjningar i marken. I den högt belägna skogen norr om planområdets östra del finns ett flertal registrerade fornlämningar i form av stensättningar.

I samband med planarbetet och den planerade sluttäckningen av deponin har en ny arkeologisk utredning genomförts gällande området som tidigare benämnts som fornborg (L1984:7292). Detta för att klargöra om den registrerade fornlämningen verkligen utgör en fornborg och ifall området utgör en lagskyddad fornlämning. Utredningen utgör underlag i bedömningen av planens påverkan på kulturhistoriska värden. Fältundersökning genomfördes i maj 2023 och rapport färdigställdes i augusti (Arkeologikonsult 2023:3648). Utredningen har omfattat kompletterande kart- och arkivstudier, fältinventering, utredningsgrävning, analyser och slutlig bedömning.

Utredningens slutsats är att området markerat som fornborg inte är en regelrätt fornborg för skydd och kontroll av omgivningen. Lämningarna bedöms ha haft en hägnande funktion och kan snarare betecknas som en vallanläggning. Det föreslås därmed att registreringen i fornlämningsregistret ändras i enlighet med detta. Påträffat förkolnat hasselnötsskal har daterats till 420-570 e.Kr (folkvandringstid) vilket kan indikerar en period då anläggningens nyttjats. Lämningarna kan möjligen ha kopplingar till identifierade igenvuxna mossar vilket kan tyda på en rituell funktion möjligen kopplade till offer i våtmarker, även om detta inte kunnat bekräftas. Sådana offer är ett bruk som kan spåras ända från stenåldern fram till Sveriges kristnande.

I Länsstyrelsens bedömning av fornlämningsstatus kan eventuella ytterligare krav på åtgärder ställas i enlighet med kulturmiljölagen.

Geotekniska förhållanden

Den västra delen av planområdet består till största del av fyllning till följd av många års deponiverksamhet och markarbeten (vitt skrafferat område i bilden). Den östra delen av planområdet består av grundlager med urberg (rött) och ytlager av morän (vita prickar), sandig morän (ljusblått) och glacial lera (gult). Inom det gulmarkerade områden finns en sänka med torv samt sättningsbenägen lerjord vilket har utretts och bedömts tidigare i samband med framtagandet av gällande detaljplan. Det sättningsbenägna området är möjligt att nyttja för föreslagna markanvändningar men kan behöva åtgärder för att undvika sättningar.

Planområdet är utpekat som normal/-högriskområde för radon. Det innebär att byggnader ska utföras radonsäkert så att gränsvärdet för radon inte överskrids, alternativt att en specifik mätning görs för att klarlägga förhållandena på den enskilda platsen.

Miljö

Strandskydd

Inom och i angränsning till planområdet finns ett antal diken och dammar som är markerade i lantmäteriets topografiska karta. Det är inte möjligt att göra några generella ställningstaganden huruvida artificiella vattendrag ska omfattas av Miljöbalkens generella strandskydd eller inte. Det är heller inte alltid möjligt att dra någon skarp gräns mellan naturliga och artificiella vattendrag. Därför behöver det göras en bedömning i varje enskilt fall om strandskydd råder eller inte.

I äldre kartor, såsom generalstabskartan och häradsekonomiska kartan, finns inga indikationer på naturliga vattendrag, bäckar eller vattensamlingar inom eller i angränsning till planområdet. Området har ursprungligen varit kuperad skogsmark där markvatten naturligt avrunnit mot den mer låglänta omgivningen utan att tydliga vattendrag eller vattensamlingar har bildats. Av äldre flygfoton från 1960-talet, innan Björshults avfallsanläggning etablerades, ses inga tecken på vattensamlingar där befintliga dammar ligger. Inte heller på flygfoto från cirka år 1975 ses några vattensamlingar på aktuella platser. På flygfoto från cirka år 2000 kan den centrala lakvattendammen och de två mindre dammarna i väster och i norr tydligt utläsas. Dammarna bedöms ha tillkommit under senare delen av 1900-talet och de är integrerade delar i avfallsanläggningens system för hantering av dagvatten och lakvatten. Dammarna ligger inom inhägnat område och är inte tillgängliga för allmänheten och saknar därmed intresse för rekreation och rörligt friluftsliv. Det kan noteras att dammar som funnits under fler decennier har gett förutsättningar för etablering av vissa växter och djur. Det är dock endast den västra dammen som bedöms ha naturvärden att beakta då det har konstaterats förekomst av vattensalamandrar och mer växtlighet där. Vattensalamandrar skyddas av artskyddsförordningen och dess förekomst bedöms inte innebära att området per automatik även omfattas av det generella strandskyddet.

Av den mer sentida ekonomiska kartan från år 1960 kan det inom och i angränsning till planområdet utläsas ett system med diken i mer eller mindre raka sträckningar. Dessa diken ansluter vidare i nordväst och i sydväst till diken belägna i mitten av odlingsmark. Utifrån detta bedöms aktuella diken ha anlagts endast i syfte att avvattna mark för jordbruk, men även förlängts in i skogsmark för att även avvattna denna. Dikena som redovisas i den ekonomiska kartan kan därmed betraktas som artificiella vattendrag. Inom planområdet återstår idag endast fragment av dessa diken eftersom de i stora drag har försvunnit i samband med den mångåriga deponiverksamheten. Bara anslutningarna bort från området kvarstår idag och det är dessa sträckningar som markeras med blått i lantmäteriets topografiska karta. I princip allt dagvatten och lakvatten från deponiområdet pumpas i dagsläget till kommunens reningsverk vilket innebär ett begränsat vattenflöde i aktuella diken. Dagvatten- och lakvattendammarna har dock placerats i anslutning till dikena för att ha bräddningsmöjligheter.

Även karaktären på dikena ska vägas in i den sammantagna bedömningen av om strandskydd råder eller inte. Eftersom det inom planområdet finns en vattendelare som leder vattnet i tre olika riktningar, och eftersom vatten idag pumpas bort från området, är vattenflödet litet. Detta jämfört med om dikena hade avvattnat ett större avrinningsområde uppströms. De relativt sett små vattenmängderna, det långsamma flödet samt dikenas raka sträckningar och kontinuerliga bredd förstärker dikeskaraktären jämfört med ett naturligt mer varierande vattendrag.

Utifrån tillkomst, värden, växt- och djurliv, funktion, tillgänglighet för friluftslivet och karaktär är bedömningen att de dammar och vattendrag som redovisas i lantmäteriets topografiska karta inte utgör sådant vatten där det generella strandskyddet råder. Undantaget från detta är den västra dammen där vattensalamandrar påträffats. Här kan det utifrån karaktär, funktion och naturvärden inte med säkerhet sägas om strandskydd råder eller ej. Till följd av detta kommer den västra dammen hanteras som om strandskydd råder vilket innebär att ett upphävande behöver prövas inom detaljplaneprocessen. Se beskrivning av upphävandet och särskilda skäl under avsnittet "detaljplanens huvuddrag" ovan.

Detaljplanen innebär att flera nya dammar behöver anläggas, både inom kvartersmark och allmän plats. Dessa dammar är tekniska lösningar för att rena och fördröja områdets dagvatten. Även om växter och djur över tid kan etablera sig i dessa nya dammar ska de inte anses vara sådana vatten som omfattas av det generella strandskyddet.

Risk för skred

I planområdets västra del består marken av finkorniga jordar enligt tillgängligt kartunderlag. Dessa områden sammanfaller med områden med deponimassor. Finkorniga jordarter är generellt förknippade med skredrisk vilket blir en förutsättning att beakta vid detaljprojekteringen av sluttäckningen.

Risk för ras

Det finns viss rasrisk i västra delen av planområdet till följd av branta deponislänter. I övrigt råder det ingen rasrisk inom området.